.

Nä för sören..

Jag erkänner villigt att jag, Matilda Karolina Rullgardina Veberg är en riktig strandkruka.

Ingen badkruka utan STRANDkruka.

.

Jag fullkomligt hatar stranden.

Så, nu har jag sagt det.. kan alla jävlar sluta tjata på mig nu att jag ska "hänga med till stranden som är så jäääävla mysigt"

.

Gjorde ett tappert försök att följa med syster-snygg och kusin Sara med deras barn för att lite snyggt introducera stranden för min badtokiga räka.

.

Sagt och gjort så stod jag där på kanalens parkering i Höllviken, fortfarande vid ganska gott mod.

Men sen..

.

PAAAAANIIIIIIK!

Sand överallt.

Sand i öronen, sand på händerna, sand på röven, sand i röven!

Varje gång jag bet i hopa mina tänder så kändes det som att någon hade varit och dumpat av 50 kilo singel i käften på mig.

Räkan gillade iof det så jag tänkte att jag får kanske åka dit för hans skull iallafall.

Men när han höll på att stoppa en gammal fimpe i munnen så gav jag upp.

.

Nä, asså.. stranden är inget för mig.

Jag trivs bättre i mina pärons trädgård, vid poolen.

Där kan jag ligga på en solstol på min alldeles, alldeles rena handduk..

Lååångt bort från all sand och skit.

.

I hate you..

.

.. but i looooove you!

.

// Hönsamamman

Jag håller absolut med dig! Hatar att ha sand överallt och så klyddigt det är att äta med massa sand överallt! Kram

Kunde inte sagt det bättre själv! Ett jävla MÖÖÖÖG är det! Puss i pannan