.

Mamma + Pappa = Räkan

Nu sitter jag här, just hemkommen från min lilla förmiddags promenix.

Räkan ligger och sover i vagnen där ute och jag sitter och äter soppa.

När jag gick där och strosade på Bulltoftas grusvägar så kom jag och tänka på hur väldigt lik räkan börjar bli oss!

Inte bara till utseendet, utan i hans humör och till och med i vissa miner han gör.

Kan allt verkligen vara genetiskt, eller apar han efter oss redan?

Farligt i såfall..

Många säger ju att räkans första ord kommer vara "fan" och ja, jag vet att jag är skit kass på att inte svära men sååååå mycket svär jag faktiskt inte.

Inte så konstigt isåfall med tanke på att min egna pappa sa såhär när vi var små:

.

Jag: "Aaaaaj!"

Pappa: "Vad säger man Titti?"

Jag: "Aaaj som fan!"

Pappa: "heheh..bra!"

.

Jag personligen tycker inte det är så farligt att svära, men det är inte vackert att använda det i var varannan mening kanske!

Räkans första ord ska SÅKLART vara mamma! =)

Men Räkan har fått sin pappas järn vilja, mitt kvittrande morgonhumör, mitt "lite" sämre trött-på-kvällen humör, sin pappas fluffiga blonda kalufs, mina smilegropar och sin pappas fisande i sömne.

Men det bästa av allt är att jag ser att varje gång han ser oss så fylls hans hjärta och ansikte med glädje. Han vet att vi är hans föräldrar!

Då han man väl ändå lyckats lite i allafall!

.

Tänk att vi två...

.

..kunde göra nått såhär fint!

.

//Hönsamamman

heheh fina(a) bilder=)

Nu kender jeg jo bara dig Matilda, men du er helt Skøn og helt fantastisk, så selvfølgelig kunne I lave en lige så skøn og dejlig Vegas.

Ni har en alldeles bedårande söt liten plutt!!!

Räkan e såå söt å gullig!! =)

Hm, det här med att svära e jag feminimal på!

Tyvärr....

Man har en liten härmapa nu här hemma som det kommer en å annan svordom från...

Inte så kul då man hör att det e ju exakt dem orden hennes mamma sa!!

Men det e inte så lätt att vänja sig av det....

Jätte fina foto! =D

hahaha, feniminal! ;)

FENOMENAL!